Jaha, så har det då gått ett tag sedan jag skrev igen. The reson for that... Jag har faktiskt jobbat och slitit en del, samt haft fullt upp med andra saker som måste fixas, pga omställning i planeringen i sommar.
Lilleman skulle ju fara till sin pappa, men blev ändrade planer i det fallet. Lillemans hjärta sprack nog lite när jag berättade det, men nu idag... så är det oki. Han har det bra med mamma iaf:) Varit med och rest lite, varit på tivioli med storebror och mamma. Hälsat på "Tias" och umgåts mycket med moffen:) Så inte går det någon nöd på honom inte;)
Själv har jag som sagt fått ändra lite på planerna i sommar. Efter baksalget med lillemans pappa, så blev det att ställa in praktik, extra arbete som jag fixat och även ändra lite på nöjes trippar som var inplanerad under barnledigheten.
Men allt är nu löst och jag har ändå jobbat 2 helger nu, vilket har varit skoj. Träffat mycket roligt folk med... i Överkalix var det väl sisådär men sen i Boden var det som att komma till nått sorts av Lilla Norge!! Herregud vad många norska människor det var där! Nå, kändes lite som att vara hemma då;) hahaha Fick tom en liten invit av en norsk man med 3 barn, men tackade snällt nej haha... man ska inte skryta om sin inkomst eller hur mycket pengar man har för att vinna mitt hjärta... sånt gör bara att jag går åt andra hållet. Faller inte alls för sånt! Men han hade otroligt söta barn:) Tja, som ni märker, man får träffa en del lustigt folk med på arbetet.
Min äldsta son har ju som sagt varit här några veckor i sommar med, så lite badbus och cykling, utebus och god mat har vi hunnit med innan han for hem till sin pappa.
Många har undrat hur det går med "kärleken" hahaha... Och nu kommer väl det tuffa svaret: "Det går inte alls... att vara den enda som visar intresse eller försöker hitta på nått tröttar ut en och man lessnar till slut. Hur mycket man än tycker om en person, så kan man inte bara ge och ge. Så därför mina vänner... har jag funderat på att lägga ner det projektet. Vill man inte så vill man inte, jag kan ALDRIG tvinga någon att tycka om mig...... "
Men då ska jag däremot berätta en annan sak... ni som känner mig... vet och har alltid vetat om en viss MR P... Eller hur?! Jo, tänka sig, efter att inte ha hört nått på evigheter, efter han lämnat mig i tårar och brustet hjärta... kommer det ett mess mitt i natten. Han... just det MR P, skickar ett mess till mig och berättar att han är på väg tillbaka till ÖVERTORNEÅ!!! HALLLÅ!!! Efter en smärre chock svarade jag honom och det verkar som han kommer bli här ett tag. Jag vet inte vad jag ska tycka eller känna inför det ärligt talat. Visst jag ljuger om jag säger att jag inte saknat honom eller tänkt på honom under denna tiden.
Jag är livrädd att mina känslor för honom, som jag jobbat så hårt för att släppa ska komma tillbaka nu med honom. Jag har ju gått vidare, fått känslor för någon annan, dock en som inte verkar visa så mycket tillbaka. Så ska man släppa det nya och låta det gamla komma in... eller släppa som sagt båda?! HJÄLP och RÅD efterfrågas i denna fråga.... Så kära vänner... skriv skriv så det krampar i händerna på er!
Kram å kärlek // Förvirrad Angel of fire
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar